Håbo kommuns logotyp. Länk till startsidan.
org.mozilla.javascript.Undefined@0
org.mozilla.javascript.Undefined@0
org.mozilla.javascript.Undefined@0
Läs mer här
phone
Information
org.mozilla.javascript.Undefined@0
 Lyssna

Avgifter och taxor

Hand under rinnande vatten handfat

Förutsättningarna för vatten och avlopp är olika beroende på var du bor. Vi tar bara ut de avgifter som krävs för att täcka kostnaderna, men hur stora de kostnaderna är skiljer sig från kommun till kommun. Det som är likadant överallt är vad du får tillbaka. Rent dricksvatten och avloppsrening.

Kommunalt vatten och avlopp (VA) finansieras av VA-taxan och inte av kommunalskatten. I Lagen om allmänna vattentjänster (LAV 2006:412) anges att VA-avgifternas belopp och hur avgifterna ska beräknas ska framgå av en taxa. Taxan ska fastställas av kommunfullmäktige.

VA-taxans grundläggande principer

Enligt LAV ska VA-tjänsterna drivas enligt självkostnadsprincipen vilket innebär att det totala avgiftsuttaget inte får överstiga de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva VA-anläggningen. Principen har setts som en del av konsumentskyddet när en kommunal verksamhet är avgiftsfinansierad och drivs av en kommun. Syftet är att förhindra överuttag av avgifter som en form av förtäckt särbeskattning.

Självkostnadsprincipen innebär att VA-verksamheten inte får gå med varken ett ekonomiskt över- eller underskott. Praxis anger att tillfälliga över- eller underskott ska jämnas ut inom tre år vilket förslagsvis sker genom en taxejustering. Överskott kan hanteras genom att medel avsätts i en fond för framtida nyinvesteringar. En sådan lösning kräver dock en framförhållning och en plan för hur dessa medel skall användas. Finns ingen plan för nyinvesteringar ska överskottet återbetalas till VA-kollektivet. Vid underskott ska dessa jämnas ut inom kommande treårsperiod, detta kan ske genom att VA-taxan justeras för att täcka upp underskottet.

En annan princip anges i 31 § i LAV och kallas för nyttoprincipen. Det innebär att avgifterna för VA-tjänsterna ska bestämmas så att kostnaderna fördelas rättvist och skäligt på de avgiftsskyldiga. Kostnaderna för att förse varje enskild fastighet med VA-tjänster fördelas övergripande mellan alla som tillhör VA-kollektivet. Kostnaden för att anlägga en enskild anslutning har i normalfallet inte någon betydelse utan kostnadsfördelningen baseras på den nytta som fastigheten har av den allmänna VA-anläggningen.

Anläggningsavgift och brukningsavgift

VA-taxan består av anläggningsavgifter och brukningsavgifter.

Anläggningsavgift

Anläggningsavgiften är en engångsavgift som ska betalas av fastighetsägaren i samband med att en fastighet ansluts till det allmänna VA-nätet. Avgiften syftar till att täcka kostnaden för att ordna en allmän VA-anläggning. Enligt LAV får anläggningsavgiften inte överstiga kostnaden för att ordna den allmänna VA-anläggningen. Den får inte sättas till en nivå som gör att ett överskott går till drift och underhåll av den allmänna anläggningen, dessa kostnader ska i stället täckas av brukningsavgiften.

Brukningsavgift

Brukningsavgift är en periodisk avgift för drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra nödvändiga kostnader för att tillhandahålla vattentjänsterna som inte täcks av anläggningsavgiften. Det är i huvudsak fastighetsägare som är betalningsskyldiga för de vattentjänster som fastigheten erhåller och har behov av. VA-taxan för brukningsavgifter omfattar:

  • Dricksvattenförsörjning
  • Spillvattenavlopp
  • Dagvatten fastighet
  • Dagvatten gata

Brukningsavgifterna delas upp i en grundavgift (tidigare kallad fast avgift) bostadsenhetsavgift (även kallad lägenhetsavgift) och en förbrukningsavgift. Grundavgiften är en årsavgift som alla anslutna fastigheter betalar. Avgiften ska täcka kostnader som är densamma för alla abonnenter. Hit hör administrativa kostnader som är kopplade till att ha en ansluten fastighet, till exempel abonnentregister, debitering, planering och administration.

Har en fastighet begärt att få flera VA-anslutningar tillkommer en fast avgift för varje tillkommande anslutning. Bostadsenhetsavgiften är en avgift som baseras på hur många bostadsenheter det finns i fastigheten som har egen ingång och möjlighet till matlagning. Innehåller fastigheten ytor som inte används för boende, till exempel samlingslokal, kontor, butik eller restaurang, räknas dessa ytor om till lägenheter. En lägenhetsavgift tas ut per påbörjat 150-tal kvadratmeter BTA (bruttototalarea) för ytor som inte är avsedda att bo på.

Bostadsenhetsavgiften betalas årligen och delas upp under året enligt ordinarie faktureringsperiod.

Förbrukningsavgiften är en rörlig avgift för tjänsterna dricksvatten och spillvattenavlopp som påverkas av hur mycket vatten du förbrukar. För att veta hur mycket vatten en abonnent har gjort av med har alla fastigheter en vattenmätare som mäter det förbrukade vattnet. Utifrån den avlästa vattenförbrukningen beräknar VA-avdelningen hur mycket vatten man gör av med per faktureringsperiod (två månader) och fakturerar utifrån det.

Hur är VA-taxan rättvis och skälig?

Begreppen lägenhetsavgift (ibland kallas det också för bostadsenhet) och tomtyteavgift är ett vanligt sätt för kommuner att anpassa sig till VA-lagens krav om rättvis och skälig fördelning av kostnaderna. Begreppen är ett ”mått” på hur mycket man belastar VA-nätet med sitt nyttjande av den kommunala VA-anläggningen. Belastningen av ett privathushåll på vattenverk, reningsverk och ledningsnät kan till exempel vara mindre än belastningen från en stor industrifastighet med många anställda där man använder mycket vatten både i kontorsutrymmen såväl som i produktion.

Nuvarande priser i VA-taxan

Nuvarnade taxenivå för bebyggd fastighet. Fullständiga prisbilden återfinns i VA-taxan.


Exkl moms

Inkl moms

Fast grundavgift per år

3596 kr

4495 kr

Avgift per m3 levererat vatten

42,20 kr

52,75 kr

Avgift per år och bostadsenhet

1621 kr

2026 kr

Avgift per år och påbörjat 100-tal tomtyta

97,70 kr

122,10 kr


Sidansvarig: Samhällsbyggnadsförvaltningen

Klicka för support
Stäng supportfönster