Amanda är ny demensvårdskonsulent

Amanda arbetade tidigare som biståndshandläggare på socialförvaltningen i kommunen, men påbörjade i höstas en ny roll som demensvårdskonsulent.

Här berättar hon mer om sin arbetsbakgrund, sin nya roll som demensvårdskonsulent och om kommunens arbete med demensärenden i allmänhet.

Hej Amanda! Har du möjlighet att först berätta lite om hur dina arbetsuppgifter som biståndshandläggare såg ut?

Som biståndshandläggare hade jag en beslutsfattande roll vilket jag inte kommer ha framöver i mitt nya uppdrag. Jag arbetade med att ta emot ansökningar, utreda behov och fatta beslut. Rollen innebar många telefonsamtal och hembesök. Behoven jag utredde avsåg olika typer av stöd i hemmet för individer från 18 år och uppåt, men en majoritet av mina ärenden gällde dock äldre personer över 65 år. Jag uppskattar att 30-40% av ärendena var kopplade till olika stadier av demens. Det var ett ganska socialt arbete som till viss del handlade om att bygga relationer. Jag jobbade som biståndshandläggare i kommunen under tre års tid (sedan augusti 2019).

Vad fick dig att söka till tjänsten som demensvårdskonsulent?

Jag sökte tjänsten för att jag kände mig redo för nya utmaningar och ville arbeta ännu mer med stödjande och relationsskapande arbete än i min tidigare roll på myndighetssidan. Jag hörde att man skulle utöka till två demensvårdskonsulenter och såg då det som en bra möjlighet att få djupdyka ytterligare inom demensområdet. Jag är också rent allmänt intresserad av hur människan fungerar i både fysiologisk och psykologisk bemärkelse och ur det perspektivet kändes det också lockande att arbeta med just demensfrågor. Dessutom har jag haft möjlighet att behålla samma kollegor och arbetsplats i den här nya rollen, vilket jag också såg som positivt.

När påbörjade du din nya roll?

Den 1 september 2022.

Kan du lite kortfattat beskriva ditt arbete som demensvårdskonsulent? Vad går rollen ut på?

Mitt arbete handlar om att på olika sätt ge stöd till personer med minnessvikt och även deras anhöriga. I arbetet samarbetar jag med biståndshandläggare, har enskilda stödsamtal, gör hembesök, samarbetar med vårdcentraler i kommunen och minnesmottagningen i Uppsala. Som demensvårdskonsulenter kommer vi även starta upp och leda anhöriggrupper nu igen efter pandemin.

Vi ger också handledning och utbildning till vård- och omsorgspersonal i kommunen. Till våren startar en utbildningsinsats inom BPSD som står för beteendemässiga och psykiska symptom vid demenssjukdom. Vi kommer att återkomma med mer information om det arbetet här framöver.

Tidigare hade kommunen en demensvårdskonsulent men nu är ni två, hur kommer det sig att man har utökat antalet?

Det har varit olika antal under åren, men nu upplevdes ett behov att utöka till två eftersom arbetet inte ansågs vara görbart på en person sett till arbetsmängden. I dagsläget ser vi ett utökat behov av stöd, rådgivning och utbildning i de här frågorna. En del av det här utökade behovet är också kopplat till just BPSD som jag nämnde tidigare, vilket är ett kvalitetsregister som vi använder oss av inom demensvården. Här finns ett stort utbildningsbehov av personal där vi som demensvårdskonsulenter numera ansvarar för att utbilda i det systemet. Tidigare var det externa personer som gjorde det.

På vilka sätt samarbetar ni som demensvårdskonsulenter med varandra?

Vi har enskilda ärenden men har möjlighet att hjälpas åt och ge varandra stöttning om det behövs, och utbildningsdelarna arbetar vi med tillsammans. Jag tycker också att vi kompletterar varandra på ett bra sätt då Suzanne (den andra demensvårdskonsulenten) är sjuksköterska i grunden medan jag är socionom.

Vad är enligt dig det bästa med att ha det här nya uppdraget?

Jag är ju ganska ny i den här rollen och har förstås inte sett allt ännu, men hittills skulle jag nog lyfta fram möjligheten att få lära mig så otroligt mycket nytt. Något som också är mycket roligt är mötena med alla nya människor och känslan av att jag med min kunskap kan bidra med något i de mötena. Sen är det också kul med utbildningssatsningen och även att få jobba med samtalsmetodik och de psykologiska aspekter som då omfattas. Det är dessutom roligt att få arbeta självständigt samtidigt som det är kul att få ingå i ett team tillsammans med min kollega Suzanne.

Vilka utmaningar ser du med det här uppdraget?

Vi har ju en åldrande befolkning som växer och där fler får besvär med demenssjukdom och kognitiv svikt. Många kan uppleva en viss skam att inte kunna göra det man kunde tidigare och just det upplevt tabubelagda med att få en demensdiagnos är en utmaning i sammanhanget, eftersom det resulterar i ett stort mörkertal då många inte vill söka hjälp. Det försvårar såklart vårt arbete eftersom vi då inte kan nå alla som egentligen skulle behöva få hjälp.

Känner du att du får uppskattning för ditt arbete från de människor som du hjälper?

Ja det tycker jag, mötena ger ofta mycket glädje. Det händer ibland att vi inledningsvis kan bli bemötta med en viss misstro för att vi kommer från kommunen och jobbar med ett tabubelagt ämne som demensfrågor. Men när vi väl byggt en relation med exempelvis brukare och anhöriga så brukar den hjälp vi ger vara uppskattad. De människor vi möter upplever ofta en svår tid i livet, vilket vi naturligtvis har förståelse för.

Något annat du vill tillägga?

Jag tycker det är bra och positivt att man gör den här satsningen i kommunen med att utöka antalet demensvårdskonsulenter, det behövs verkligen. Det är förstås också roligt att själv få vara en del av satsningen. Det är trots allt en mycket stor del av befolkningen som drabbas av demensproblematik och de behöver stöd i dessa frågor.

Vill du veta mer?

Om du vill veta mer om demensvårdskonsulenternas arbete är du välkommen att kontakta Amanda på:

E-post: amanda.sundberg@habo.se
Telefon: 0171-528 80

Läs mer

Du hittar också mer information om demensvårdskonsulenterna på sidan Demenssjukdom.