Miljöskydd på lantbruk

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler kräver av lantbrukare att de ska ha kunskap om vad som behövs för att skydda miljö och människor och kunna visa att lagar och regler följs. Den teknik och de produkter som ger minsta möjliga skador ska användas. 

Risken för att en åtgärd kan medföra störningar ska vara tillräcklig för att åtgärder ska vidtas för att förhindra att risken uppstår. 

Egenkontroll

Egenkontroll innebär att den som har ett lantbruk själv ska kontrollera att lagar och bestämmelser för verksamheten följs. Dessutom ska miljöpåverkan från verksamheten följas upp. Särskilda krav om kontroll finns för anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter, till exempel att:

• Fortlöpande och systematiskt bedöma risker från miljö- och hälsosynpunkt
• Ha en särskild plan för kontroll av utrustning
• Upprätta en förteckning över kemiska ämnen och produkter som används i verksamheten

Miljösanktionsavgift

En nyhet med miljöbalken är miljösanktionsavgifterna. När någon bryter mot vissa regler är kommunen skyldig att besluta om en avgift som skall betalas omedelbart även om beslutet överklagas. Avgiften som är fastställd i miljöbalken gäller för hela landet och tillfaller staten.

Begränsning av antalet djur i ett jordbruk

Det maximalt tillåtna antalet djur fastställs mot bakgrund av stallgödselns fosforinnehåll och växtodlingens normala fosforbehov. Den genomsnittliga tillförseln av fosfor får vara maximalt 22 kg per hektar tillgänglig spridningsareal. Anledningen till att man går efter fosforbehovet är att stallgödselmängderna per hektar då blir måttliga och att man härigenom inte sprider för stora mängder kväve.